Frixos Papadopoulos är grundare till företaget Fontana, mannen som fått svenskarna att äta mest halloumi i hela världen, efter cyprioterna. Frixos är uppvuxen i en liten by på Cypern men livet var tufft på ön. Under 70-talet utbryter oroligheter vilket gör det omöjligt för Frixos och hans familj att bo kvar. Frixos frus bror var gift med en svenska, så familjen Papadopoulos bestämmer sig för att flytta till Sverige.
”När vi väl var i Sverige blev vi först chockade av vädret. På den tiden var det riktigt kallt i Sverige. Jag försökte få ett jobb och hamnade i Sundbyberg. Livet var inte lätt, men vi kämpade.”
Frixos åkte senare tillbaka till Cypern för att besöka sin bror, under besöket hittade han en burk ananasjuice, något han inte sett i någon matvarubutik Sverige.
”Där föddes idén om att det saknades mycket mat i Sverige som fanns i Cypern så jag bestämde mig för att börja med att importera en container juice till Sverige.”
Han började åka runt till livsmedelsbutiker för att få dem intresserade av hans juice. Några butiker nappade och han fick sina produkter i butikshyllorna. Detta utvecklades snabbt till att han utökade sitt sortiment med grekiska råvaror som oliver, fetaost och olivolja – allt det som han själv älskar och är uppväxt med började ta plats i de svenska butikshyllorna.
Varför tror du det gick så bra med grekiska råvaror på den svenska marknaden?
”Som egenföretagare måste man ha passion och vara envis för att lyckas. Intresset blev väldigt stort då mina varor inte fanns i livsmedelsbutikerna sedan tidigare. Jag var bestämd på att svenskarna måste äta halloumi och efter några år blev det en väldigt populär vara där svenskarna konsumerar mest i världen per capita, efter Cypern förstås.”
Hur tror du att mötet mellan olika kulturer bidrar till Sverige?
”Jag tycker att människans rikedom ligger i att blanda sig med olika kulturer och religioner. Det berikar oss alla att jobba och utvecklas tillsammans. Då kan man lyckas. Att jag lyckades i Sverige var för att jag tog det bästa från kulturen från mitt hemland och sen att jag lärde mig från den svenska. På ett sätt har jag en slags dubbel tradition där jag respekterar den svenska kulturen men blandar den med min kultur från mitt hemland. Vi måste förstå att det är människan som gör ett land. Det är vi som bygger vårt samhälle och det gör vi bäst tillsammans.”
