Norea
23 år
Artist & Röstcoach i Bredäng
“Det bästa med att få jobba som röstcoach med unga i det här projektet, att få berikas av all ung talang. Det ger mig så mkt att se olika unga, kloka människor växa och utvecklas. Genom musiken, kan jag verkligen relatera till och ha förståelse för och visa respekt för ungdomarnas musikaliska resa – och stötta dem i deras process. Men sen rent macromässigt så vill vi ju också genom projektet lyfta kulturarbete som ett faktiskt jobb. Att vara fritidsledare eller tränare är det ingen som ifrågasätter. Att göra musik är inte bara kul, det kan vara superjobbigt. Med det här projektet vill vi legitimera för Sthlms stad att ungt musikskapande inte bara är en hobby, utan ett jobb. Det kan förhoppningsvis få ringar på vattnet för hela kultursektorn, i långa loppet.”
—
Berätta om ditt artisteri.
Just nu körar jag bakom en artist som heter Jelly samtidigt som jag spelar in egen musik, men har ännu inte släppt något. Det kommer när det kommer. Men jag drömmer om att färdigställa en EP och släppa den. Fem låtar som hänger ihop, som känns klara, som känns som ett team. En EP jag står för, som är jag. Och sen ge ut det. Varumärkesbiten är jag inte lika intresserad av. Drivs av att vara ute och träffa och spela för folk. Inte så mycket hela det här “artisteriet”. Det var mycket därför jag flyttade hit till Stockholm. Här har jag större tillgång till verktyg, studios, och framför allt andra människor som jobbar med musik. Kanske handlade det också om att bryta mig loss från min hemmamiljö, det får en att ta sig lite mer seriöst. Mitt beslut att satsa på musiken blev på så sätt både mentalt och fysiskt. Att komma från en liten stad till en stor stad är en ganska stor omställning. Det är såklart superhäftigt, men även väldigt tröttande med så många nya intryck. Det tar energi. Men Stockholm har gett mig väldigt mycket då jag fått träffa så många olika människor som brinner för samma sak som jag. Det är en fin metropol när det kommer till det kreativa.
Var hämtar du inspiration i ditt skapande?
Jag vet inte. Det är så självklart för mig att jag inte ens tänkt. Jag var ganska seriös i skolan, jag hade bra betyg och hade tänkt plugga vidare. Men jag kände inte något för det jag läste. Med musiken var det tvärt om. Där kände jag så mycket. Det var känsligt, läskigt, och jag var nervös. Då insåg jag att det måste betyda något.
Hur kommer det sig att du började som röstcoach för Fryshuset?
Jag hade jobbat på fritids innan, med ungdomar. På Fryshuset kunde jag kombinera det med musiken, som är min passion. Det är mitt första år i det här projektet, som ger unga möjlighet att åka runt i Stockholm och sprida sin musik genom gig. Jag är med som sångkunnig. Som röstcoach. Jag kan hoppa in och lägga stämmor, jobba med rösten, och finnas där som stöd överlag. Och sen är det fett att det finns variation i ledarskapet. Så att fler unga kan känna sig trygga och ha någon äldre att identifiera sig med.
Vad är det bästa med projektet?
Det ger mig så mycket att se olika unga, kloka människor växa och utvecklas. Och unga är kloka. Det är så fett att få jobba med dem, att få vara en förebild som hjälper och stöttar dem framåt. Och just genom musiken, kan jag verkligen relatera till, ha förståelse för och visa respekt för ungdomarnas musikaliska resa. För jag är också mitt i min resa. Jag går också till studion och tycker mina låtar är bra ibland och dåliga ibland.
Vem är din förebild? Varför? Hur ska en bra förebild vara?
Jag har så många förebilder, jättemånga. Majoriteten av de människor jag har runt mig. Ödmjukhet är så viktigt. Och inläsande, att kunna lyssna och förstå. Motiverande utan att styra och sätta press. Någon som kan hjälpa en att växa, eller genom sitt eget sätt att leva kan inspirera mig. Och musikaliskt kan jag inte ens säga. Julia kanske. Hon kan få den.
